LaMome

Japp. Kärt "barn" har många namn. Som bekant är arbetar jag som vikarie på olika förskolor i kommunen. Idag (och det har hänt flera gånger) fick jag höra:

-Hej! Är du en frööken? undrade en femåring som förmodligen trodde att jag var 14.
"Jaa det är jag. Jag heter Josefine och jag ska vara här hela veckan för Birgit är på semester va?"
-Jaha, jag heter blablabla och det här är....(presenterandes alla barn).

Det är kul när man blir väl bemött. För första gången (faktiskt) är det ett barn på avdelningen där jag är som är rädd för mig. Hon vill inte att jag ska hjälpa henne med någonting. Nästan så att hon skriker när hon ser mig. Så, så kan det också vara.

Fick även en teckning idag. En kille hade ritat ett hus som brann. Läskigt. Vad ska man vänta sig nu? haha.

När jag läste saga för barnen frågade de:
-Har du redan gått i skolan?
"Jaa, det har jag. Väldigt länge."
-Till och med högstadiet??
"Jaa och gymnasiet också.."

Saker jag heter på dagis:¨
Jososofefin, Sofiefin, Sofie, Josefine, Frööken, Isabella, Jenny. Hahahaha.
En av tanterna jag jobbar med kallar mig för Isabella, men hon verkar faktiskt lite glömsk så jag tycker synd om henne.

Förresten, en gång när jag frågade barnen på dagis om de visste hur gammal jag var så gissade de på 13 HAHAHA!! Så jäkla kul, för de trodde verkligen det.. :) I'm getting my youth back you guys!

oh, My GOD!

Jag ska alltså på audition nästa lördag till en folkhögskola utanför Sundsvall. Eftersom jag planerar att vara på landsflykt under ordinarie audition-dag ska jag åka tidigare och göra audition till artistprofilen som egentligen har audition den 7/6, ha ha. Jag får komma samma dag och, håll i er, vara på samma audition som de som söker dansprofilen. Det jag ska göra är alltså att DANSA med de som söker just det : dansprofilen samt att sedan framföra ett sångprov. Har fått noter till tre låtar jag har att välja på. Ingen passar bra egentligen. (bla. The prayer).. Ibland vet jag inte vad jag håller på med. Men jag tar det inte så blodigt har jag bestämt mig för. Det är skönt att mina föräldrar låter mig göra vad jag vill i alla fall även om de garvar åt att jag ska dansa (nej, de betalar inte)... Hahaha.

På måndag ska jag vara barnvakt för en kille som är fem år. Dagis har studiedag och fröknarna ska sitta och planera. Denne lille pojke hade ingenstans att ta vägen, så jag får ta hand om honom under dagen och det ser jag faktiskt fram emot. Problemet är bara vad vi ska hitta på. Fröknarna har lämnat mig fri att hitta på det mesta, så jag hoppas på att kunna göra en liten utflykt. Han är rätt blyg, men jag hoppas att vi ska kunna bli kompisar under dagen. Annars blir det jobbigt. I am responsible.

Under veckan har jag jobbat ett par dagar bara. Det har varit sånt fantastisk väder att vi kunnat vara ute hela tiden. Barnen har haft städvecka också och varit duktiga och plockat säckvis med skräp. På torsdagen åkte jag till Rudbeck och hämtade min skolhälsovårdjournal eftersom den kanske kommer behövas när jag börjar jobba i Paris. Sedan bar det iväg in mot stan där jag klippte håret och sedan stämde träff med min vapendragare Dina som kom direkt från skolan. Det var inte meningen att vi skulle ses så länge, men det var ändå skönt och spontant att bara ta en fika och ta djurgårdsfärjan till skeppsholmen och promenera därifrån. Väldigt trevligt. Sedan sprang vi in i Gallerian där jag på teknikmagasinet köpte en mp3. En Zen Stone plus från creative som jag tror täcker mina behov. Grejen är dock att jag inte fått igång den ännu. Det står i manualen att man ska installera den senaste versionen av Creative media lite, men det står inte var man ska hitta den här programvaran och jag hittar den ingenstans. Lite dåligt tycker jag, så jag har mejlat kundtjänst nu ikväll, men det skulle ju vara ett mirakel om de svarade ikväll. Överhuvudtaget tycker jag att manualen är dåligt skriven. Nu vill jag få igång den där lilla prylen så att jag kan trycka in alla franska podcasts i den plus en del musik.

Igår gick jag upp halv fem för att bege mig in till stockholm och sedan ta tåget till Karlstad, vandra omkring där en timma runt nio på morgonen och sedan fortsätta med nästa tåg mot Arvika. Jag har nämligen sökt en folkhögskola i Arvika och skulle dit på intervju. Det hela gick bra och var väldigt roligt. Kul att se sig om lite. Måste dock hävda att toaletten på tågstationen i Arvika är bland de värsta jag besökt. Någon hade rökt runt 11 cigg därinne och toalettstolen såg inte helt okej ut när jag gick in. Snabbt in och snabbt ut, det kostade fem spänn också haha. Härlig upplevelse. En annan rolig grej var raggarbilarna som cruisade förbi på stan under eftermiddagen och försökte bräcka varandra genom högsta volym på stereon och gungigast stötdämpare. Ja, det kändes att man inte var i Stockholm. Men vad ska man göra i Stockholm ett helt liv? Efter att ha käkat med en av tjejerna som också var på intervju gick jag mot tåget där jag träffade flera blivande kursdeltagare (beroende på om de tar det). Runt nio-tio timmar på tåg under dagen blev det. Hemresan tillbringade vi bredvid överförfriskade norrmän i medelåldern och värmländska seniorfjortisar med starölen i högsta hugg och toaletten under ockupation, ja det var en fest i varje hörn på det tåget. Haha. Fick lite flashbacks från Nice och Monaco. Dessutom stannade tåget och blev stående en halvtimma för att tåget framför fått evakuerats för att de krockat med en älg, gissa om kiosken tjänade bra på det. Vi var rätt möra i våra säten när det äntligen anlände till centralen. Vid spärren träffade jag Mikis och hennes mamma som varit på middag i stadshuset, jag kände mig inte lika fixad. Det blev en lång, rätt intensiv och rolig dag. Här kommer en till bra låt :P


 

JoDi (haha) var återigen spacialinbjudna till Skövde. På fredagen tog vi tidigast möjliga tåg mot denna pärla mitt emellan vänern och vättern för att träffa en najs nice-bejb. Välkomnade av Lisa och upplockade i bil bar det av nästan omedelbart på utflykt. Med picknick (det stavas faktiskt så i min ordbok) i Ulricehamn där vi inte snålade med krutongerna eller kakan fick vi in vårkänslan vid vattnet. Sedan var det lagerävetyr på Lager 157 för hela slanten och jag köpte ett par nya solglasögon. Det var himla kul att prova likadana rosa klänningar, och andra kläder så man såg helt identiska ut. Sedan var vi tvugna att testa lakritspucken.. De första bitarna var "goda", resten var meningslös. Dålig vanlij. Kvällen tillbringades framför L'auberge espagnole och man kände igen sig mer denna gång än förra gången vi såg den. Snart drar vi fan till Paris också bajbs :D wooho. 

Dag nummer två var det bestämt att vi skulle åka till Mariestad och hälsa på Catherine som är hemma från Paris. Det blev jättetrevligt att promenera med Cat som guide och käka lunch och snacka nice-minnen alla fyra. Sedan var vi tvugna att käka glass igen, denna gång testade vi mariestadsmärket Klings och Catherine som vägrar äta choklad eftersom hon har ett chokladlöfte lämnade halva glassen åt mig och Lisa. Men jag köpte faktiskt en egen Texas. Efter detta kollade vi in en badplats där vi förde ett jädra tjo och tjim mitt mellan alla pensionärer som slagit läger över dagen för att läsa tidningen och frysa vid vattnet. Förresten, icke att förglömma så träffade vi Cats familj och hunden Nisse. Himla go. Vi tog farväl av Catherine för att önska henne lycka till än en gång i Paris. På kvällen skulle vi tagit en drink någonstans, i stället somnade vi framför 15 min Bourne identity på dvd. Men det låter vi vara osagt.


  

I feel like giving it all up. It's all coming to me now. There's no time. Why should I rush?

Jobba heltid, ta körkort på alltför kort tid, söka högskolor och folkhögskolor, hålla på med disneytjafset, träna, inte ha tid att träffa kompisar. It's a no no. Nu bryter jag ihop. Allt måste fixas med sådan precision, inget får man slarva igenom och jag klarar inte av att inte ha någon fritid.

Jag vill inte ens gå på högskolan till hösten, bara folkhögskolan. Varför söker jag då? Jag tror jag skiter i det i stället. Det finns alltid något annat att hitta på. När det blir så här mycket stannar jag bara. Då ger jag upp. Något måste ur vägen. Jag är så trött.

Körkort kan jag väl vänta med? Jag måste nog. Trött på mig själv.

Det skulle bli den första springturen för våren. Jag tog en rask promenad upp till elljusspåret. Men när jag började jogga tyckte jag att det var mer folk i spåret än vanligt. När jag sprungit bara en liten bit in i spåret såg jag en liten minnesplats för någon som gått ifrån oss. Egoistiskt nog sprang jag förbi eftersom det stod en del folk runt omkring, någon lade ner en bukett med blommor, och jag trodde det var en liten flicka som gått bort. Det låg teckningar runt i kring och några tjejer hade målat en fin skylt där det stod att de saknade henne.

Jag skulle springa två varv. Jag slets lite mellan att fråga de vid platsen vad som hänt eller att först springa mina två varv. För motivation utan musik i mina öron bestämde jag att jag skulle springa för den lilla flickan. Och jag sprang hennes varv. Sedan beslöt jag mig för att gå och titta. Det var en lärarinna som gått bort.

Väl hemma var jag rätt stolt över varven, men som vanligt kände jag väl att jag kunde gjort bättre ifrån mig. En lugn hemmakväll med körkortsteori och ifyllning av ansökningsblanketter till olika folkhögskolor. Då ringde Karin och berättade det jag anat. Vår mellanstadielärarinna var det som lämnat oss.

Karin och jag gick upp till spåret nu ikväll, vi kom nyss hem efter att ha pratat med en av hennes närmaste. Det är ett under hur man kan vara så stark efter allt det som hänt. Det beundrar både Karin, jag och många, många andra. Vilken hjälte han var!

Hon var, som vi minns henne, väldigt varm och öppen med allt positivt. Väldigt generös och verkligen omtänksam. Hon ville allas bästa. Faktum är att jag ofta tänker på vissa småsaker hon sa till oss. Hon var inte som någon annan lärarinna vi haft. Vi stod och mindes i en timma och mer och mer kom tillbaka som om det var igår vi gick på mellanstadiet. När de andra gått kom det fram en liten kisse som strök kring våra ben. Det var som om hon förstod och hon kändes så nära..

Igår vaknade jag klockan åtta (skönt med sovmorgon iofs) av mitt hjärtattackartade mobillarm, genomsnorig och med ont i halsen. Hade tänkt förbereda mig lite inför min första körlektion genom att plugga lite teori, men tiden bara rann iväg.. Kollade hellre på Oprah. Hade inte heller energi för att leta utbildningar. Det enda jag gör nuförtiden är att jobba, köra bil, plugga teori och leta utbildningar. Jag har en extremt egotrippad vår. 

Jag ska ta en intensivkurs i bilkörning i Västerås och bo hos min kusin under ett par veckor(++++). Därför åkte jag dit för att ha en testletion för att kunna planera min körning bättre. Kände på mig att det inte skulle gå bra att köra, kände mig lite febrig, men boka om tiden var det inget tal om, jag hade ju planerat att inte jobba. Jag var på väldigt dåligt humör, sådär som jag blir när jag har självömkan. Sov halva tågresan. Det kom heller ingen konduktör och kollade på biljetten.. Jag har just betalat alla pengar jag har till trafikskolan, för de kräver det i förskott, "då paketerbjudandet är såpass rabatterat". När jag klev av tåget i Västerås tog jag god tid på mig på stationen och underhöll mig med allt vad den kunde erbjuda. På så sätt fick jag för lite tid över till själva promenaden till körskolan. Jag trodde ju det skulle vara hur lätt som helst att hitta. Klockan 14.30 skulle lektionen börja, när jag trodde klockan var ca kvart över visade det sig att den var ett par minuter i halv. Jag letade desperat efter någon som jag kunde fråga efter vägen och tillslut fick jag hjälp. Sedan rusade jag vidare längs gatorna och kan svagt minnas hur stressad jag var. Jag måste ha sett helt galen ut för jag fick ett par välmenande blickar där jag pustade fram mot skolan. Tillslut kom jag fram, klockan var ett par minuter över halv. Jag träffade min blivande lärare, vi skakade hand och han presenterade sig med ett namn jag inte kunde komma ihåg att jag hört under hela körlektionen trots att det är ett väldigt vanligt svenskt namn (jag tror jag hade en dubbellektion). Eftersom jag inte kört så mycket föreslog han att vi skulle åka till ett lugnt område. 

Det vi gjorde under hela den jävla långa tiden var att starta, stanna och krypköra i ett villaområde. Vafan. Skitarg blev jag, det gick därmed skit. Jag var trött och pallade inte med att han var så mesig. Dagen innan hade jag kört långt med pappa och det hela hade gått hur bra som helst. Men nähä, tillbaka på ruta ett. Med pappa har jag inte tränat särskillt mycket på det jag fick göra igår eftersom han inte vill slita på kopplingen.. Fan, den närmaste tiden blir det en hel del kopplings nötning. JAG SKA HA KÖRKORT INNAN SOMMAREN, annars kan jag lika gärna satsa på att komma in på Bjärnum!!! Den här våren handlar mitt liv om att antingen bli en bra bilförare eller komma in på en rolig utbildning till hösten. På körskoleläraren lät det ytterst tveksamt att jag skulle klara mig på 20 lektioner. Och när jag frågade huruvida det var möjligt att jag överhuvudtaget skulle kunna klara det innan sommaren sa han "Ja, man ska ju aldrig säga aldrig". Fan, jävla jävel precis vad jag inte behövde höra just då. Efter lektionen fick jag i alla fall reda på vad han hette igen. Den andra läraren som var i receptionen efteråt verkade mycket roligare. (Just nu har jag lust att yttra en mängd svordomar). 

Till råga på allt,....! Har jag fått ett jobberbjudande som receptionist på Irland via monster. De behöver tydligen en skandinav......... Om detta hade kommit innan Disney hade jag lätt tagit det. 

Idag hade jag dubbelbokat mig, skulle ha jobbat 09.00-17.00 på Ringblomman. Men jag ringde och sjukanmälde mig i morse dels eftersom jag inte är helt kry och kan smitta de små liven och dels för att jag ska på teater med Dina ikväll! :D Vilket jag helt hade glömt bort, slarv slarv slarv. Kom på det när jag läste hennes sms klockan 23.30 igår... Nu kan jag i stället försöka ta tillvara på dagen och plugga lite teori eller leta utbildningar. KUL att få göra någonting annat ikväll, thanx for the ticket Dina!

Adios

 

Ett par videos. Har nyss upptäckt en ny konstnär att ägna min tid :P Ville egentligen lägga in "Merrymaking at my place", men det gick inte.

 

Såhär galen ser jag ut i skrivandets stund. Värt att förevigas. Glad påsk! Hoppas ni får välfyllda påskägg och trevliga överraskningar. (Själv har jag redan tjuvöppnat mitt påskägg, det var ett halsband från min syrra. Tack!)

För första gången på tre dagar är jag hungrig. Efter träningen i onsdags kväll, som jag tvekade på om jag skulle orka med eftersom jag var totalt utmattad efter jobbet, mådde jag ILLA. Jag kräks i stort sett aldrig. (Undantag 16/9 Nice--> Monte Carlo, borttappade nycklar och arga hyresvärldar). Men det gjorde jag natten till i torsdags. Detaljer som hur många gånger har jag hittills bara avslöjat för nära vänner. Lucky them.. I torsdags fick jag feber också och lyckades väl hålla mig vaken högst fyra timmar det dygnet. Igår var jag groggy, känner mig lite borta idag också. Kosten har mest bestått av blåbärssoppa och drömkakor. (=Socker) Fan vad mycket jag har missat på grund av detta nu då!

Så här var det tänkt att mina dagar skulle sett ut:

Torsdag:

Jobba sista dagen
Mikis vårkonsert.. Kan jag få pengarna tillbaka?
(MANDO DIAO var i stan och jag missade allt. Jävla skit)

Fredag:

Arbetsintervju
Fest och utgång med Anna som fyller 20 idag lördag! Hipp hipp hurra! :)


Och idag är det lika mulet som i onsdags?

Officiellt var fredagen min sista dag på Blåbär. Saidi, köksan hade bakat marängtårta och ställt in i personalrummet. Jag bjöd på vindruvor och hade köpt en blomma. Det är lite trist att mitt vikariat är över nu. Det känns som att jag kommit in i rutinerna där borta nu. Alla barn känner mig och jag känner dem. Fast de blir förståss glada när den ordinarie pedagogen kommer på imorgon (även fast hon hälsat på ett flertal gånger under mitt vikariat...) Nästa vecka ska jag vara på Lingon ett par dagar. Men nu måste arbetssökandet komma i full gång igen..

Lördag:

Stressstädning (tre s haha), dusch, inlämning av gamla olästa Pollux-böcker på en secondhand butik här i väsby. Passade på att även köpa 4 nya pocket böcker för trettio kronor :) Sedan gick jag vidare till hemköp i regnet och handlade ingredienser till middagen. Johanna, min kusin från Västerås kom precis när jag kommit in genom dörren. Sedan kom mamma o pappa två minuter efter. Vi gick på bokrea. Jag, den som inte behövde något, jag hade ju redan köpt fyra böcker, köpte två böcker till. Herregud, mina förhoppningar och tankar om att jag ska börja läsa är ju helt skyhöga. Men, det är bra att ha böcker. Fyra av dem ser dessutom använda ut i bokhyllan där jag ställt dem! ;) Jag fick på något sätt för mig att det är större chans att jag läser dem om jag köper dem och inte tänker att jag kan låna dem på bibblan i stället..

Sedan bar det av hemåt. Det skulle bli wokade nudlar med kyckling, kokosmjölk och grönsaker. Thailändskt, typ. Vi blev tvugna att använda två stora stekpannor till fyra luftiga nudelportioner.. Det blev mycket gott i alla fall :) Den resterande delen av kvällen tillbringades framför melodifestivalen bla. Sedan drog jag fram alla universitets och högskolekataloger jag tagit på sacomässan förra året och under mässan i skolan. Kastade bort nästan hälften, det var ju skönt i alla fall. Letade efter kurser jag vill läsa. Något lär jag väl söka.

Söndag:

Morgonpromenad. Grått väder, kände mig ändå pigg. Frukost. Vasaloppet (fast vi såg det bara på tv, det såg ut som det gick extremt segt i nysnön).  Vi bestämde oss för att åka till Nationalmuséum och titta på utställningen av Henri de Toulouse-Lautrec. Han var en fransk, funtionshindrad konstnär under det sena 1800-talet som skildrade bla. livet på bordellerna i Paris. Vissa tror att han eftersom hans ben slutat växa i tonåren, pga. alltför många benbrott under barndomen (benskörhet?) kände sig utanför och fann att även de prostituerade inte riktigt passade in i de förnämare samhällsskikten trots att Toulouse-Lautrec själv i grund och botten hade det ganska bra ställt. Men han kände någonslags samhörighet i utanförskapet. Det vet man ju förståss aldrig hur det var med den saken i verkligheten. Han dog också ung, levde 1864-1901. Under tiden då Toulouse-Lautrec var verksam förstod sig inte många på hans konst. Men under 1970-talet och under våra dagar är han en hyllad konstnär. Han har gjort mycket affischer, men utställningen visar även en del skisser i blyerts och en del oljemålningar. Den är värd att se tycker jag. Lite reklam för Nationalmuséum alltså.. Blev sugen på att köpa en affisch till en av mina extremt blommiga väggar (vill gärna täcka så mycket av dem som möjligt utan att det ser för mycket ut), men de kostade 175 kronor, så snålheten smög sig på. Vi var visst på NM sist Johanna var här också, fast då såg vi en utställning av Stig Lindberg, porslinkonstnären. Den uppskattade jag också, mycket trevlig.

Häftigt att stå nära hans till storleken största oljemålning. Imponerad av kjolen. 

Med denna affisch för Moulin Rouge slog Toulouse-Lautrec igenom.

Jane Avril är en av dem som återkommer i TLs målningar

Nej, jag vill verkligen ta tag i mitt liv nu och göra någonting av det. Vad vill jag göra? Eller framförallt, vad vill jag jobba med i framtiden?

Det är så svårt.. Jag tänker söka in till högskolan till hösten. Men jag vill inte hoppa på ett program om jag inte är säker på att jag vill läsa det. Visst, man kan hoppa av.. men usch. Näej. Det känns så waisted. Jag är intresserad av så olika saker också. Sjukvård, hantverk och musik. Hm, hur går det ihop? Jag får väl välja någon enstaka kurs till att börja med.

Har varit på en tripp till fina Skövde under helgen med Dinan. Vi var specialinbjudna gäster på Lisas pappas 50-årskalas där vi serverade som vana cafévärdinnor gör. En del disk också, men inget mot arlanda. Jag är diskexpert! Det var väldans kul att se skövde :) Nu kan vi hela staden trots att vi spenderade hela söndagen med en filmmaraton. Billinge backen, Voda, Pim's, en hårsalong, videouthyrning, Aspö gård, centrum, promenadstigen och Skrapan.. haha :) Har förövrigt "Hjälp"-melodin i huvudet.  

 

Det här är musik när den är som bäst. Lekfullhet och mycket känsla!

Jaa. Man knegar på. Har känt mig halvförkyld i en vecka. Igår bröt det väl ut på riktigt det första jag hörde på morgonen var "Josefiiine, du ser så annorlunda ut idag". Såg nog helt jävla jävlig ut, men var tvungen att jobba eftersom all ordinarie personal har magsjuka. I morse mådde jag illa. Men det varade bara i två minuter, sedan mådde jag bra igen.

Lisa var på besök i helgen, mycket trevligt:) Dina, Lisa och jag var i stan tre gånger på två dagar. Shoppade lite och fikade mycket. Vi träffade också på lördagen Erik, Erik och Kajsa som kom till stockholm :) Trevligt.

Idag har L, D och jag varit på en intervju till Disneyland, Paris. Hm.. känner mig inte helt hundra på det där. Tror för sig inte heller att det gick så bra för mig. Det stod att man skulle förbereda sig på att prata 20 min om sig själv på franska, HAHA. Det behövde man inte alls kunna. Men man skulle däremot kunna berätta vilka svaga sidor man hade. Puh.. jag svarade inte bra på den frågan. Jävla tant.

Sedan kom Karro som åker ut i vida världen imorgon kväll och rånade lite skivor. Det var trevligt.

♥Mamma har köpt winernougat till Alla hjärtans dag :) <3 <3

Junior Senior - Move your feet

Tycker de är sköna.

Jag har alltså blivit dagisfröken på senare dagar (ej med tanke på musiken), de fem senaste dagarna. Eller, ja, jag är ju timvikarie. Det är skitkul. Har en ny bästa kompis som heter My, hon är 4. "Det sägs att man kan äta myror. Det låter lite konstit tycker jag" är nog dagens citat. Grymt när barn använder vuxna ordspråk tycker jag. Andra citat jag hört på förskolan:
"Nu kan du gå!"
 "När när när när när man har dukat av bordet och sköjlt av tallrikarna. Dåå, då läser vi saaga."
 "Vilken ful rumpa du har!"
"Vet du hur söt NIkki är? Hon är lika söt som hela världen!"
 "har du sånna där?? (pekandes på örhängen). Varför har du det?"
 "Varför jobbar inte du här?"
"Där är Kopia!" (de andra två pedagogerna heter båda Pia..eller ja, kanske Pia o Kopia).
"Du ska rita en krokodil till mig"
"Du ska rita en motorcykel till mig"
"Du ska rita en häst till mig"
"Du ska rita en pingvin till mig"
"Jag ska sitta i ditt knä"
"Neeej, jag ska!"
"Varför har du så långa naglar?" (dagisbarnen har bra koll på vad som är tillåtet inom deras branch)
"Du läser inte som Pia!"
"En gång till!"
"Josefiiine, vet du? Elin kom inte igår, för hon var sjuk. Så vi kunde inte ta hand om henne. Det var synd"
"Hur många dagar ska du vara här? Hundra?"
"Berit sa att jag skulle gå in på blåbär och tvätta händerna. Men jag är lite nervös. Det är så tyst där"

Yeah, jag försöker leva mig in i deras värld så gott det går och hjälpa dem med diverse problem. Änsålänge har det gått bra, anser jag. Tror de är ganska nöjda med mig, barnen. Fast jag inte läser som Pia.

Min pappa lurade för några år sedan i sina arbetskamrater, på hans mycket maskulina arbetsplats, att han älskar att kolla på konståkning. Att det är bland det bästa han kan sysselsätta sig med. Han har ännu inte avslöjat sanningen. Jag tycker att han är värd lite heder för det! (Nej, det är absolut inget fel med killar som är förtjusta i konståkning. Jag menar det.)


Regerande världsmästaren, Brian Joubert, Fransman


En annan man värd all heder. Är Heath Ledger som tyvärr påträffades livlös i en lägenhet på Manhattan i tisdags. Man misstänker att han tog sitt liv genom en överdos. Han hade enligt medierna länge plågats av sömnlöshet och tog sömnpiller. Jag antar att det fanns mer i livet han kanske klandrade sig själv för. Jag beundrar honom och framförallt hans medverkan i Brokeback Mountain, detta har jag gjort sedan jag såg filmen på bio och skriver inte ner en massa Blaha bara för att han har dött. Det är dumt att man inte tar sig tid att berätta sådant när personen i fråga fortfarande är vid liv, varför krävs alltid dödsfall för att man ska vakna och agera? Att våga trotsa normen i ett land, en halv-homofob värld tycker jag är grymt. Beundrar därmed även Jake Gyllenhaal! Anser att Ledger verkade vara hyvens. Han tog avstånd från medierna och verkar inte förändrats särskillt mycket trots berömmelsen. Synd att han är borta nu..

 

Fan vad elak jag var nyss. Jag måste bikta mig.

Det hela orsakades av att jag äntligen fått en arbetsintervju på fredag som timvikarie på ett dagis. Grejen är att jag behöver ta med mig referenser från tidigare arbete inom liknanande yrken. Ja, jag praoade ju på dagis i nian. Det är min merit på den fronten. Iiih!! Min handledare hade lämnat ett jättefint intyg om mig, men de på det nya stället nöjer sig nog inte med det, de vill ha telefonnumret till henne också.

Så eftersom detta dagis ligger alldeles i närheten beslöt jag att gå dit för att fråga om jag kunde använda henne som referens. Antog att hon inte skulle komma ihåg mig eftersom detta var 4-5 år sedan. När jag kom dit visade det sig att hon låg hemma och var sjuk. Men B som jag träffade gav mig hennes telefonnummer och sa att jag kunde ringa och fråga i stället. Jag nämnde inte för B hur länge sedan det var jag praoade hos dem.. hon frågade ju inte. Det verkade som att de också kunde tänka sig en timvikarie (många pedagoger med vinterkräksjukan) så jag lämnade mitt CV där med.

När jag kom hem ringde jag till stackarn. Hon lät helt förstörd! Och jag förklarade att jag minsann hade praoat hos dem för några år sedan och att hon förmodligen inte kom ihåg mig bla bla bla. Världens gulligaste som hon är sa hon att hon i alla fall inte mindes att hon någon gång skulle gett en praoelev ett dåligt intyg, så jag kunde nog använda henne som referens, Fatta vilken ängel! Och där ringer jag... och kräver saker av någon som inte kunnat behålla maten på tre dagar. Usch, vilket jävla svin jag är.

Vi får väl se vad hon säger när de från det nya stället ringer...Oops.