How did it happen?
Jag trodde inte att jag var en nervös och stressad person.. Nu måste jag träna på min signatur. Jag ska skriva den 100 gånger, Ok.
Förlåt, men verkar inte Per-Olof Thörn ha lite samma problem som jag?
I drömmar av liv
Vad har hänt i väsby när jag varit borta?
När vi på natten mellan lördag och söndag kom med bilen från arlanda förbi rondellen vid hemköp såg jag förändring nummer ett: Man har satt upp julbelysning i tallarna vid busshållplatsen. Wow, det var fint. Jag hade aldrig tidigare lagt märke till dessa träd (men jag lovar, de sitter fast med rötter.)
I söndags var jag i väsby centrum för att handla det sista innan julfirandet kunde komma igång då jag upptäckte att man har öppnat en ny skitaffär , New Yorker. Jag gick in och kollade eftersom man borde göra det när man ser att något är nytt, men jag gick lika snabbt ut igen. Coop känns extremt litet och sjaskigt. Är van och bortskämd med monoprix och carrefour. Jag är van att bo i stan nu, det känns som att det är så långt till allting i väsby. Måste köpa busskort, har knappt åkt buss på fyra månader.
Förändring nummer tre är att det finns en uttagsautomat vid hemköp, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig. I mina ögon känns det märkligt att sätta den just där, men ok, hemköp tjänar väl en del på det ändå. (På något sätt känns det som att den satt där redan i somras.)
Det var allt som ändrats här vad jag kan se. Men det kanske är skönt att saker och ting inte ändras så snabbt, då missar man inte så mycket.
För att tala om vanor har jag glömt hur man sopsorterar, det är nämligen inte så viktigt i Frankrike. Man blir närmast illa omtyckt och folk tittar snett på dig om du samlat en påse med flaskor för att gå med den till glasåtervinningen (Så om du måste, gör det på kvällen när det är mörkt). Som sagt, förändringar tar sin tid. Människan har en långsam förmåga att vänja sig vid nya saker, och längre tid tar det ju äldre man blir om man då inte är en människa som är van vid snabba förändringar och ofta leker kameleont.
Häromdagen tog jag en promenad med min uråldriga cd-freestyle. Jag vet inte vad klockan var eftersom det blir mörkt så snabbt här, men eftermiddag tror jag det var. När jag gått förbi dagiset där jag gick som liten och praoade på i nian och över kullen kom jag till grusplanen. Den var spolad och jag kunde inte låta bli att leka lite med mina skor på isen, det kändes som vinter och jag var ensam. Väsby kändes som ett hål i en värld som är öppen för frihet och liv.
På många sätt känns det som att jag inte riktigt landat än. Mina vänner kommer få höra på tjat om Nice i evigheter. Även om jag inte är den som babblar om sådant jag tycker är ovesäntligt (jo, mer nuförtiden.) Det är en vacker stad. Det var vårat hem under fyra intensiva månader...
Back on track!
Har beslutat att börja blogga igen. Alltid skönt att kunna lätta saker och ting från hjärtat även om man inte tillför mycket till andra.
Har ju nu bott tillsammans med Dina i Nice i ca fyra månader för att plugga Franska I via mälardalens högskola. Allt som hänt känns så himla märkligt, det var ingenting som jag hade förväntat mig av mitt liv. Jag har sedan jag var liten bott på samma plats och nu helt plötsligt efter studenten (känns så länge sedan) flyttade jag och en av mina absolut bästa kompisar ner till Frankrike och en helt annorlunda kultur, jag hade inte ens varit i Frankrike innan, för att studera det franska krångliga språket.
Vi har varit med om så himla mycket och fått en massa nya vänner :). Förutom Nice har vi besökt Cannes, Antibes, Ville Franche sur mer, Italien, Monaco och Paris. Helt underbert och ofattbart, om ni vill veta mer om resan kan ni läsa min resedagbok: http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=182898
Att komma hem såhär lagom till jul känns lite bizarr eftersom man inte fått någon vidare julkänsla nere i Nice med alla ljusslingeklädda palmer och +15 grader om dagarna. Jag trodde dock att jag hade julkänsla eftersom vi hade pepparkakhusbak och bakade lussebullar, drack glögg och ordnade med svenskt luciatåg på vår mycket internationella franska skola.
Här hemma finns ljusstakar och stärnor i alla fönster, julgran och julklappar. Mamma har bakat extra mycket i år så att jag ska bli extra tjock. Det är en fin tanke i grunden i alla fall, jag klagar inte. Lite konstigt att gå från att leva självständigt i ett främmande land till att flytta hem igen. Man blir sugen på att göra så mycket mer när man vet att möjligheten finns, det är inte lika svårt som man tror att bara börja sitt eget liv.
