LaMome

Under veckan har jag jobbat ett par dagar bara. Det har varit sånt fantastisk väder att vi kunnat vara ute hela tiden. Barnen har haft städvecka också och varit duktiga och plockat säckvis med skräp. På torsdagen åkte jag till Rudbeck och hämtade min skolhälsovårdjournal eftersom den kanske kommer behövas när jag börjar jobba i Paris. Sedan bar det iväg in mot stan där jag klippte håret och sedan stämde träff med min vapendragare Dina som kom direkt från skolan. Det var inte meningen att vi skulle ses så länge, men det var ändå skönt och spontant att bara ta en fika och ta djurgårdsfärjan till skeppsholmen och promenera därifrån. Väldigt trevligt. Sedan sprang vi in i Gallerian där jag på teknikmagasinet köpte en mp3. En Zen Stone plus från creative som jag tror täcker mina behov. Grejen är dock att jag inte fått igång den ännu. Det står i manualen att man ska installera den senaste versionen av Creative media lite, men det står inte var man ska hitta den här programvaran och jag hittar den ingenstans. Lite dåligt tycker jag, så jag har mejlat kundtjänst nu ikväll, men det skulle ju vara ett mirakel om de svarade ikväll. Överhuvudtaget tycker jag att manualen är dåligt skriven. Nu vill jag få igång den där lilla prylen så att jag kan trycka in alla franska podcasts i den plus en del musik.

Igår gick jag upp halv fem för att bege mig in till stockholm och sedan ta tåget till Karlstad, vandra omkring där en timma runt nio på morgonen och sedan fortsätta med nästa tåg mot Arvika. Jag har nämligen sökt en folkhögskola i Arvika och skulle dit på intervju. Det hela gick bra och var väldigt roligt. Kul att se sig om lite. Måste dock hävda att toaletten på tågstationen i Arvika är bland de värsta jag besökt. Någon hade rökt runt 11 cigg därinne och toalettstolen såg inte helt okej ut när jag gick in. Snabbt in och snabbt ut, det kostade fem spänn också haha. Härlig upplevelse. En annan rolig grej var raggarbilarna som cruisade förbi på stan under eftermiddagen och försökte bräcka varandra genom högsta volym på stereon och gungigast stötdämpare. Ja, det kändes att man inte var i Stockholm. Men vad ska man göra i Stockholm ett helt liv? Efter att ha käkat med en av tjejerna som också var på intervju gick jag mot tåget där jag träffade flera blivande kursdeltagare (beroende på om de tar det). Runt nio-tio timmar på tåg under dagen blev det. Hemresan tillbringade vi bredvid överförfriskade norrmän i medelåldern och värmländska seniorfjortisar med starölen i högsta hugg och toaletten under ockupation, ja det var en fest i varje hörn på det tåget. Haha. Fick lite flashbacks från Nice och Monaco. Dessutom stannade tåget och blev stående en halvtimma för att tåget framför fått evakuerats för att de krockat med en älg, gissa om kiosken tjänade bra på det. Vi var rätt möra i våra säten när det äntligen anlände till centralen. Vid spärren träffade jag Mikis och hennes mamma som varit på middag i stadshuset, jag kände mig inte lika fixad. Det blev en lång, rätt intensiv och rolig dag. Här kommer en till bra låt :P


 

JoDi (haha) var återigen spacialinbjudna till Skövde. På fredagen tog vi tidigast möjliga tåg mot denna pärla mitt emellan vänern och vättern för att träffa en najs nice-bejb. Välkomnade av Lisa och upplockade i bil bar det av nästan omedelbart på utflykt. Med picknick (det stavas faktiskt så i min ordbok) i Ulricehamn där vi inte snålade med krutongerna eller kakan fick vi in vårkänslan vid vattnet. Sedan var det lagerävetyr på Lager 157 för hela slanten och jag köpte ett par nya solglasögon. Det var himla kul att prova likadana rosa klänningar, och andra kläder så man såg helt identiska ut. Sedan var vi tvugna att testa lakritspucken.. De första bitarna var "goda", resten var meningslös. Dålig vanlij. Kvällen tillbringades framför L'auberge espagnole och man kände igen sig mer denna gång än förra gången vi såg den. Snart drar vi fan till Paris också bajbs :D wooho. 

Dag nummer två var det bestämt att vi skulle åka till Mariestad och hälsa på Catherine som är hemma från Paris. Det blev jättetrevligt att promenera med Cat som guide och käka lunch och snacka nice-minnen alla fyra. Sedan var vi tvugna att käka glass igen, denna gång testade vi mariestadsmärket Klings och Catherine som vägrar äta choklad eftersom hon har ett chokladlöfte lämnade halva glassen åt mig och Lisa. Men jag köpte faktiskt en egen Texas. Efter detta kollade vi in en badplats där vi förde ett jädra tjo och tjim mitt mellan alla pensionärer som slagit läger över dagen för att läsa tidningen och frysa vid vattnet. Förresten, icke att förglömma så träffade vi Cats familj och hunden Nisse. Himla go. Vi tog farväl av Catherine för att önska henne lycka till än en gång i Paris. På kvällen skulle vi tagit en drink någonstans, i stället somnade vi framför 15 min Bourne identity på dvd. Men det låter vi vara osagt.


  

I feel like giving it all up. It's all coming to me now. There's no time. Why should I rush?

Jobba heltid, ta körkort på alltför kort tid, söka högskolor och folkhögskolor, hålla på med disneytjafset, träna, inte ha tid att träffa kompisar. It's a no no. Nu bryter jag ihop. Allt måste fixas med sådan precision, inget får man slarva igenom och jag klarar inte av att inte ha någon fritid.

Jag vill inte ens gå på högskolan till hösten, bara folkhögskolan. Varför söker jag då? Jag tror jag skiter i det i stället. Det finns alltid något annat att hitta på. När det blir så här mycket stannar jag bara. Då ger jag upp. Något måste ur vägen. Jag är så trött.

Körkort kan jag väl vänta med? Jag måste nog. Trött på mig själv.

Det skulle bli den första springturen för våren. Jag tog en rask promenad upp till elljusspåret. Men när jag började jogga tyckte jag att det var mer folk i spåret än vanligt. När jag sprungit bara en liten bit in i spåret såg jag en liten minnesplats för någon som gått ifrån oss. Egoistiskt nog sprang jag förbi eftersom det stod en del folk runt omkring, någon lade ner en bukett med blommor, och jag trodde det var en liten flicka som gått bort. Det låg teckningar runt i kring och några tjejer hade målat en fin skylt där det stod att de saknade henne.

Jag skulle springa två varv. Jag slets lite mellan att fråga de vid platsen vad som hänt eller att först springa mina två varv. För motivation utan musik i mina öron bestämde jag att jag skulle springa för den lilla flickan. Och jag sprang hennes varv. Sedan beslöt jag mig för att gå och titta. Det var en lärarinna som gått bort.

Väl hemma var jag rätt stolt över varven, men som vanligt kände jag väl att jag kunde gjort bättre ifrån mig. En lugn hemmakväll med körkortsteori och ifyllning av ansökningsblanketter till olika folkhögskolor. Då ringde Karin och berättade det jag anat. Vår mellanstadielärarinna var det som lämnat oss.

Karin och jag gick upp till spåret nu ikväll, vi kom nyss hem efter att ha pratat med en av hennes närmaste. Det är ett under hur man kan vara så stark efter allt det som hänt. Det beundrar både Karin, jag och många, många andra. Vilken hjälte han var!

Hon var, som vi minns henne, väldigt varm och öppen med allt positivt. Väldigt generös och verkligen omtänksam. Hon ville allas bästa. Faktum är att jag ofta tänker på vissa småsaker hon sa till oss. Hon var inte som någon annan lärarinna vi haft. Vi stod och mindes i en timma och mer och mer kom tillbaka som om det var igår vi gick på mellanstadiet. När de andra gått kom det fram en liten kisse som strök kring våra ben. Det var som om hon förstod och hon kändes så nära..

Igår vaknade jag klockan åtta (skönt med sovmorgon iofs) av mitt hjärtattackartade mobillarm, genomsnorig och med ont i halsen. Hade tänkt förbereda mig lite inför min första körlektion genom att plugga lite teori, men tiden bara rann iväg.. Kollade hellre på Oprah. Hade inte heller energi för att leta utbildningar. Det enda jag gör nuförtiden är att jobba, köra bil, plugga teori och leta utbildningar. Jag har en extremt egotrippad vår. 

Jag ska ta en intensivkurs i bilkörning i Västerås och bo hos min kusin under ett par veckor(++++). Därför åkte jag dit för att ha en testletion för att kunna planera min körning bättre. Kände på mig att det inte skulle gå bra att köra, kände mig lite febrig, men boka om tiden var det inget tal om, jag hade ju planerat att inte jobba. Jag var på väldigt dåligt humör, sådär som jag blir när jag har självömkan. Sov halva tågresan. Det kom heller ingen konduktör och kollade på biljetten.. Jag har just betalat alla pengar jag har till trafikskolan, för de kräver det i förskott, "då paketerbjudandet är såpass rabatterat". När jag klev av tåget i Västerås tog jag god tid på mig på stationen och underhöll mig med allt vad den kunde erbjuda. På så sätt fick jag för lite tid över till själva promenaden till körskolan. Jag trodde ju det skulle vara hur lätt som helst att hitta. Klockan 14.30 skulle lektionen börja, när jag trodde klockan var ca kvart över visade det sig att den var ett par minuter i halv. Jag letade desperat efter någon som jag kunde fråga efter vägen och tillslut fick jag hjälp. Sedan rusade jag vidare längs gatorna och kan svagt minnas hur stressad jag var. Jag måste ha sett helt galen ut för jag fick ett par välmenande blickar där jag pustade fram mot skolan. Tillslut kom jag fram, klockan var ett par minuter över halv. Jag träffade min blivande lärare, vi skakade hand och han presenterade sig med ett namn jag inte kunde komma ihåg att jag hört under hela körlektionen trots att det är ett väldigt vanligt svenskt namn (jag tror jag hade en dubbellektion). Eftersom jag inte kört så mycket föreslog han att vi skulle åka till ett lugnt område. 

Det vi gjorde under hela den jävla långa tiden var att starta, stanna och krypköra i ett villaområde. Vafan. Skitarg blev jag, det gick därmed skit. Jag var trött och pallade inte med att han var så mesig. Dagen innan hade jag kört långt med pappa och det hela hade gått hur bra som helst. Men nähä, tillbaka på ruta ett. Med pappa har jag inte tränat särskillt mycket på det jag fick göra igår eftersom han inte vill slita på kopplingen.. Fan, den närmaste tiden blir det en hel del kopplings nötning. JAG SKA HA KÖRKORT INNAN SOMMAREN, annars kan jag lika gärna satsa på att komma in på Bjärnum!!! Den här våren handlar mitt liv om att antingen bli en bra bilförare eller komma in på en rolig utbildning till hösten. På körskoleläraren lät det ytterst tveksamt att jag skulle klara mig på 20 lektioner. Och när jag frågade huruvida det var möjligt att jag överhuvudtaget skulle kunna klara det innan sommaren sa han "Ja, man ska ju aldrig säga aldrig". Fan, jävla jävel precis vad jag inte behövde höra just då. Efter lektionen fick jag i alla fall reda på vad han hette igen. Den andra läraren som var i receptionen efteråt verkade mycket roligare. (Just nu har jag lust att yttra en mängd svordomar). 

Till råga på allt,....! Har jag fått ett jobberbjudande som receptionist på Irland via monster. De behöver tydligen en skandinav......... Om detta hade kommit innan Disney hade jag lätt tagit det. 

Idag hade jag dubbelbokat mig, skulle ha jobbat 09.00-17.00 på Ringblomman. Men jag ringde och sjukanmälde mig i morse dels eftersom jag inte är helt kry och kan smitta de små liven och dels för att jag ska på teater med Dina ikväll! :D Vilket jag helt hade glömt bort, slarv slarv slarv. Kom på det när jag läste hennes sms klockan 23.30 igår... Nu kan jag i stället försöka ta tillvara på dagen och plugga lite teori eller leta utbildningar. KUL att få göra någonting annat ikväll, thanx for the ticket Dina!

Adios