Konståkning är väl en fin sport?

Min pappa lurade för några år sedan i sina arbetskamrater, på hans mycket maskulina arbetsplats, att han älskar att kolla på konståkning. Att det är bland det bästa han kan sysselsätta sig med. Han har ännu inte avslöjat sanningen. Jag tycker att han är värd lite heder för det! (Nej, det är absolut inget fel med killar som är förtjusta i konståkning. Jag menar det.)


Regerande världsmästaren, Brian Joubert, Fransman


En annan man värd all heder. Är Heath Ledger som tyvärr påträffades livlös i en lägenhet på Manhattan i tisdags. Man misstänker att han tog sitt liv genom en överdos. Han hade enligt medierna länge plågats av sömnlöshet och tog sömnpiller. Jag antar att det fanns mer i livet han kanske klandrade sig själv för. Jag beundrar honom och framförallt hans medverkan i Brokeback Mountain, detta har jag gjort sedan jag såg filmen på bio och skriver inte ner en massa Blaha bara för att han har dött. Det är dumt att man inte tar sig tid att berätta sådant när personen i fråga fortfarande är vid liv, varför krävs alltid dödsfall för att man ska vakna och agera? Att våga trotsa normen i ett land, en halv-homofob värld tycker jag är grymt. Beundrar därmed även Jake Gyllenhaal! Anser att Ledger verkade vara hyvens. Han tog avstånd från medierna och verkar inte förändrats särskillt mycket trots berömmelsen. Synd att han är borta nu..

image21
 

Hur var det med moralen unge?

Fan vad elak jag var nyss. Jag måste bikta mig.

Det hela orsakades av att jag äntligen fått en arbetsintervju på fredag som timvikarie på ett dagis. Grejen är att jag behöver ta med mig referenser från tidigare arbete inom liknanande yrken. Ja, jag praoade ju på dagis i nian. Det är min merit på den fronten. Iiih!! Min handledare hade lämnat ett jättefint intyg om mig, men de på det nya stället nöjer sig nog inte med det, de vill ha telefonnumret till henne också.

Så eftersom detta dagis ligger alldeles i närheten beslöt jag att gå dit för att fråga om jag kunde använda henne som referens. Antog att hon inte skulle komma ihåg mig eftersom detta var 4-5 år sedan. När jag kom dit visade det sig att hon låg hemma och var sjuk. Men B som jag träffade gav mig hennes telefonnummer och sa att jag kunde ringa och fråga i stället. Jag nämnde inte för B hur länge sedan det var jag praoade hos dem.. hon frågade ju inte. Det verkade som att de också kunde tänka sig en timvikarie (många pedagoger med vinterkräksjukan) så jag lämnade mitt CV där med.

När jag kom hem ringde jag till stackarn. Hon lät helt förstörd! Och jag förklarade att jag minsann hade praoat hos dem för några år sedan och att hon förmodligen inte kom ihåg mig bla bla bla. Världens gulligaste som hon är sa hon att hon i alla fall inte mindes att hon någon gång skulle gett en praoelev ett dåligt intyg, så jag kunde nog använda henne som referens, Fatta vilken ängel! Och där ringer jag... och kräver saker av någon som inte kunnat behålla maten på tre dagar. Usch, vilket jävla svin jag är.

Vi får väl se vad hon säger när de från det nya stället ringer...Oops.

 

Alfie - Burt Bacharach



Det här är enligt mig världens bästa låt. No doubt!
Musik: Burt Bacharach
Text: Hal David

What's it all about, alfie?
Is it just for the moment we live?
What's it all about when you sort it out, alfie?
Are we meant to take more than we give
Or are we meant to be kind?
And if only fools are kind, alfie,
Then I guess its wise to be cruel.
And if life belongs only to the strong, alfie,
What will you lend on an old golden rule?
As sure as I believe theres a heaven above, alfie,
I know theres something much more,
Something even non-believers can believe in.
I believe in love, alfie.
Without true love we just exist, alfie.
Until you find the love youve missed youre nothing, alfie.
When you walk let your heart lead the way
And youll find love any day, alfie, alfie.

yeah it sucks


Jag har kassavana, jag är stresstålig, flexibel, har lätt att ta kontakt med nya människor, tar egna initiativ, är lojal och punktlig. Jag är perfekt. Hela tiden, varje jävla dag. Talar alla språk i hela världen och skulle göra vad som helst för att få slava på just ERT företag. Jag sätter dessutom ribban högt och är villig att avancera inom företaget inom ett par år. För jag tänker jobba hos er förevigt.

Ljug ihop en bra smörja om dig själv.  Det räck om en tredjedel är sant. Jag är ung, snabb, erfaren och utbildad. Klart ni vill ha mig för fan! Jag tar gärna provisionslön och jobbar nätter. Yeah, life rocks!


Hehe

Jag försöker bygga om lite här.

Ser lite roligt ut.

Provar mig fram ;)

Jag bestämde

1)Att jag saknar mitt gamla hår
2)Att jag måste komma i form
3)Att det är skit att man drar in på äldrevården
4)Att jag funderar på om jag vet vad jag vill bli nu


1) Usch, vad ni än säger...alla underbart rara människor, så vill jag ha mitt gamla hår tillbaka. Trivdes mycket bättre i det. Hur jag ska få tillbaka det blir en annan sak. Vi får väl se om jag hinner ändra mig igen..

2) Ja, klyshigt... Men herregud vad tjock jag har blivit.

3) Haha, kanske låter som en konstig sak att sägas av en 19-åring. Men herregud, det finns fan inget konsekvenstänkade i att dra in på äldrevården för att spara pengar. Det är kö för de stackars gamlingarna att få komma in på ålderdomshemmet som antagligen, tyvärr blir deras sista bo-plats. Detta hem ska vara trevligt och kännas som ett riktigt hem, men pga. massor av besparingar blir det ofta inte alls så trevligt som det kunde vara för våra äldsta. Det måste finnas något annat man kan dra in på.

4) Jaa.. Kanske. Men det är så jäkla svårt att verkligen veta vad man vill göra. Känns så seriöst att börja en lång utbildning nu. Måste kanske leva lite innan. Leva lite mera. Lite till tack.

Vurpa

Jag vet inte hur många gånger jag berättat om det här nu eller för hur många. Då skadar det väl inte att göra det en gång till så att alla kan ta del av det på riktigt. Såhär var det: Jag och Dina



skulle åka upp till Ludvika för att hälsa på Lill-Erik o åka skidor i Romme.


 (Busshållplats, Upplands Väsby).

Därför tog jag bussen till pendeltåget som skulle ta oss till tåget mot Borlänge från centralstationen.
Det blev en omväg eftersom vi skulle norrut, inte visste väl vi att man kunde gå på tåget på arlanda.
Anyway, tillslut kom vi till Borlänge.



Där det var snö och kallt. I stället för att gå igenom busstationsbyggnaden där man kunde vänta på bussen inomhus valde vi att gå runt byggnaden över parkeringen och vänta utomuhs.



Sedan tog vi bussen till Ludvika där Erik skulle hämta oss.



Det gick smidigt. Vi fick väldigt god mat och på kvällen åkte vi längdskidor. Riktigt kul var det faktiskt.
Dagen därpå (igår) skulle vi åka till Romme Alpin för att åka slalom



Jag och Dina var skitheta i Eriks skidkläder:



Vi hyrde utrustning, skaffade liftkort o gjorde oss redo för backen. Vi började självklart med barnbacken eftersom vi
båda har dåliga minnen av att åka till toppen första gången vi skulle åka (ej samtidigt). Erik
och brädan hängde med. Det skulle visa sig vara alldeles nödvändigt.


(Dina)

Eftersom Dina som vanligt skulle tävla med mig (?) körde hon störtlopp i stället för slalom och jag blev skrämd som fan när hon kom bakifrån och skrek : "AAAAHHH... JOsssaan!! AaaaAAAA" Men garvade desto mer när hon
svishade förbi i 180. Men allt gick bättre och bättre



och efter lunchen

 

Bestämde vi oss för att åka upp på toppen för att ta "gröna" backen ner.
Dina slängde sig.



Jag väntade längre ner. Sedan åkte vi ner och Dina kände sig rätt nöjd efter två(?) åk från toppen så hon stannade kvar nedanför berget medan jag och Erik tog den skitläskiga stolsliften upp på berget ytterligare tre gånger.
Innan sista åket ville Dina låna min mobil, eftersom hennes är blurry, för att sms:a till folk om hur bra allt gick.
Jag skojade om att hon kunde skriva "Jossan ligger död i skogen, men annars är allt lugnt." Vi åkte upp igen alltså, jag och Erik. Allt gick strålande och jag fick hybris med mina trötta ben. När vi kom till det branta stället fick jag för mig att det bara var att köra på. Det tråkiga var att det gått en dag och underlaget försämrats. Is under lössnö gjorde att jag tappade greppet och föll på bakhuvudet en gång med mössa och en andra hård gång utan mössa. En stor gul/orange serietidningsstjärna med svart omgivning visade sig framför mina ögon. Vet inte om jag slog staven i munnen innan jag rullade över på mage, tappade skidorna och släpades med ansiktet mot backen innan jag tillslut stannade. Mitt ansikte var alldeles hårt, jag fattade inte riktigt varför, men efter ca två min var min överläpp helt svullen och jag blå i ansiktet, blödandes näsblod och från underläppen. Men Erik hade näsdukar i fickan och var en jävla klippa. Jag fick åka skoter ner till sjukstugan. Jag är glad att jag i alla fall inte fick någon hjärnskakning eller något ännu värre. Nu är det bara så att jag inte är så jävla snygg att jag skulle kunna söka jobb på ett tag.



Det var i alla fall en snowboardkille i värmestugan som kollade på mig som att jag gjort något jävligt coolt för att förtjäna en sån jävla läpp. I vanliga fall är min underläpp mycket större än överläppen. På kvällen kom Lång-Erik



från Falun och alla garvade åt min läpp. Lill-Erik hade som uppdrag att hålla koll på mig så att jag inte somnade så att jag inte gick att väcka eller började svamla. Blev ett antal gånger anklagad för svammel.
I morse kom hela Lill-Eriks släkt och kollade på min läpp. Glad att jag inte skrämde livet ur bebisen. Nu är jag hemma ja.. Läppen ser mindre ut nu, men blåare. Så vad ska jag göra nu? Inte gå på jobbintervju i alla fall.

Gael Garcia Bernal

image2


image3

Snygg.

Såg nyss andra halvan av "Dagbok från en motorcykel"  där Gael Garcia Bernal spelar den
unge  Ernesto (Che) Guevara under en resa med vännen Alberto Granado runt i Sydamerika under 
1950-talet. Ska nog satsa på att se hela filmen, gör det du med!

GOTT NYTT ÅR 2008! :D 

RSS 2.0